söndag 13 juli 2008

Min vän Leonard och jag

Jag har kommit att utveckla ett osunt förhållande till Leonard Cohen. Vår relation startade redan i våras. Vi hade sporadisk kontakt till en början. Men sedan hände något. Jag började kontakta honom allt oftare. För goda råd i olika frågor eller bara för att höra hans tankar om världen i stort och i smått. Nu hörs vi nästan dagligen. Han ger mig goda råd på vägen. Han finns alltid där när jag behöver honom. Men det är alltid jag som lyssnar. Så ibland undrar jag vem som får ut mest av vårt förhållande egentligen. Men trots allt har han mycket kvar att berätta. Och jag har tid att lyssna. Så jag tror ändå att vi kommer hålla ihop ett tag till, min vän Leonard och jag.

True Love Leaves No Traces

As the mist leaves no scar
On the dark green hill
So my body leaves no scar
On you and never will
Through windows in the dark
The children come, the children go
Like arrows with no targets
Like shackles made of snow

True love leaves no traces
If you and I are one
It's lost in our embraces
Like stars against the sun

As a falling leaf may rest
A moment on the air
So your head upon my breast
So my hand upon your hair

And many nights endure
Without a moon or star
So we will endure
When one is gone and far

True love leaves no traces
If you and I are one
It's lost in our embraces
Like stars against the sun

Inga kommentarer: